Jag kan känna att det senaste inlägget blev lite väl gnälligt. Men ibland tröttnar man på att ha ont hela tiden, och den som sitter och tänker "hypokondriker" behöver aldrig mer prata med mig. Min smärta är ingenting jag inbillar mig. Ni vet inte ens om hälften av mina krämpor.
Något som gjorde mig gladare var min älskade mammas uttal av "diklofenak", hon sa "dikolefelack" eller nått liknande. Lilla mamma <3
På onsdag ska vi åka på spa i Kalmar. Gissa om jag längtar? God mat, massage, bad och mys! Och på torsdag åker vi eventuellt över till Öland, vet faktiskt inte när jag var där sist. Det var säkert över 10 år sedan. Jag blev säkert bajsad på av en fågel där. Skulle inte förvåna mig. Ett par av mina minnen som barn var att jag fick fågelbajs på mig. Nu var det länge sen det hände, faktiskt när jag var 14 och väntade på att mamma skulle komma och hämta mig från Ekebyskolan. Vi hade varit i Romme och jag stod under ett träd när en fågel bajsade mig i huvudet. Sen dess går en liten il av rädsla när jag går under träd eller fåglar flyger över mig. Traumatiserad är ordet.
Nästa vecka funderar jag på att åka till Sala, Tillisen fyller hela 2 år och jag har en skoluppgift som ska göras i samband med besöket. Sen ska jag hälsa på en person som jag tänkt hälsa på varenda gång jag varit upp. Vem det är, det visar sig. Sen måste jag ju hem till Mysisen och pussa på henne och lillkorven Alfred!!! Frågan är bara var jag ska bo... Minéa? You have any idea? ;)
Nu ska jag sortera lite tvätt som svärmor ska tvätta åt oss imorgon. Vissa har det bra ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar