Älskar

Burnin' down the house.

Gott nytt år, får jag väl börja med att säga!

Årets första dag började lugnt och sansat. Jag och Minne låg i varsin ände av soffan och pillade naveln den första halvan av dagen. Sen kom Erika och umgicks lite. Och när vi skulle till ICA kläckte jag idén om att vi skulle tända en varsin kinesisk lykta som egentligen skulle skickats upp i skyn på nyårsafton, men regn och blåst satte stopp för det.
Sagt och gjort, vi gick ut på gården och fick fyr på Minnes lykta. Innan hon släppte den så kom vi på att vi skulle gå ut mot gatan för att undvika att den fastnade i något av husen. Innan man släpper sina lyktor så ska man önska sig något, och Minne skrek i ren panik samtidigt som hon släppte den:
-Jag önskar mig att den inte fastnar i trädet och börjar brinna!

Och vad hände med lyktan?  Jo, den fastnar i trädet. Och börjar brinna. I ren panik drar jag med mig Räkan och Minne in bland några träd där vi gömmer oss i väntan på att ringa brandkåren eller inte. En gubbe gick förbi och tittade misstänksamt åt vårat håll, men märkte som tur var inte den brinnande lyktan på en av grenarna.

Under de få minuterna vi väntade på att den skulle slockna eller tända eld på hela trädet hann jag tänka tusen tankar om att det skulle vara så otroligt pinsamt att ha tänt eld på ett träd i bostadsområdet. Vad skulle grannarna tro?! Och vad skulle vi säga när vi ringde brandkåren?!

Som väl var slocknade den, men vi var alla tre nära på att bajsa på oss av nervositet där ett tag.

Tur att lyktan bara hade Minnes fingeravtryck om det blivit mordbrand eller liknande. Hahaha!