If you feel it say hell yeah.

Sen ett par veckor tillbaka har jag börjat spela på Lotto. Lottodragningen är varje onsdag och lördag, men jag har bara spelat på lördagarna.
I två veckor har jag missat "deadlinen" för inlämningen av raderna vilket har varit typiskt! Jag missade ju att spela igår alltså. Och inatt drömde jag en mardröm (ja, typ).

Jag drömde att jag hittade mitt kvitto på en lottospelning och lämnade in den till spelbutiken. Jag hade vunnit 12 miljoner kronor. En sten lossnade från mina axlar. Jag ringde pappa, och sen åkte jag hem till syrran och lovade henne 1 miljon till ett nytt hus. Och sen beställde jag resor till hela familjen.

Sen vaknade jag. Först var jag lycklig. Sen slog det mig, det var bara en dröm. Tusan!

Sen kom en obehaglig känsla krypandes över mig. Tänk om det här var ett tecken. Tänk om jag hade fått 7 rätt om jag faktiskt kommit ihåg att spela  mina rader?!

Jag kommer aldrig få veta.

Thought I could rule the world without you by my side.

Mitt liv är kaos just nu. Därför trycker jag på pause-knappen och försöker hålla mig flytande. Bara ett par dagar till.

Snart har vi svaren på våra frågor. Hoppas jag. Tills dess låter jag frågorna fortsätta snurra runt, runt, runt, runt, runt...

I love you like a lovesong, baby.

För 8 år sedan satt jag på en buss påväg mot Ljungby. Resan skulle ta 10 timmar, men han jag skulle besöka övertalade sina föräldrar att hämta upp mig i Jönköping.

Natten innan resan sov jag inte en blund. Jag tänkte på hur första mötet skulle bli. Hur skulle personen vara i verkligheten? Skulle han se ut som på bilderna som skickades via msn? Skulle han visa sig vara lika underbar som i de vackra smsen som växlades med varandra?
Tankarna fortsatte hela bussresan. Böckerna som låg i väskan lästes inte. Musiken som spelades i mp3:n hördes inte. Plötsligt stannade bussen. Jönköping.

Jag klev ut, tog min resväska, och började gå från bussen. När jag passerat ändan på den så stod han där. Daniel.

Vi tittade blygt på varandra, och hälsade med en kram. Under bilresan mot Ljungby lade jag min hand på utrymmet mellan oss. Skulle han ta min hand? Vågade jag ta hans hand som också låg bredvid? Vi satt tysta och tittade på varandra då och då. Gulle försökte lätta upp stämningen genom att ställa frågor om resan, men de hördes knappt. Väl framme åkte familjen iväg på äventyr. Och kvar var vi två.

Resten är historia som de säger.