Killing me softly.

Det finns mycket fördomar och läskiga åsikter kring psykiatrin. Här är en dokumentär alla borde ta sig tiden att titta på:
http://urplay.se/170671

Såhär skriver de om avsnittet på SVT:s hemsida. "Det finns få ställen som är så kritiserade och mytomspunna som S:t Görans psykakut. Det är en stängd och hemlig institution, som senast hamnade i blåsväder när konstnären Anna Odell blev utkastad efter en fejkad psykos. I UR:s Psykakuten får tittaren en unik inblick i en pressad arbetsplats.". 

SE DEN! Och kommentera! Vad tyckte du? Var det som du trodde? Var det läskigt? Spännande? 

Partner in crime.

Alltså. Trots att man inte bor nära varandra så kan man ändå titta på tv tillsammans. Kommer ni ihåg "Maisan" från årets melodifestival som tittade på mellon tillsammans med sin kompis Karro? Det var jag och Minne i verkligheten.

Ibland tittar vi på samma program, trots att våra åsikter oftast går isär om vad som är bra och inte. Jag föredrar fängelsedokumentärer och DRAMA. Minne gillar typ sång och dans i form av Glee exempelvis. Eller förresten, hon följer varenda TV-serie som finns såatteeeh. I vilket fall, de gånger vi faktiskt ser på samma sak så varvar vi sms med samtal, och jag blir oftast så ivrig att jag skriver fel. Och för att inte nämna alla de gånger vi säger något samtidigt eller smsar nästan samma sak. Skrämmande är vad det är.

Ah well. Nu ska jag värma min stackars skrynkelfis som ligger och fryser på min rygg trots sin fina tröja som jag sytt till honom.

Gnatt!






- Posted using BlogPress from my iPhone

Insomnia.

Huvudvärken spränger, nackens smärta ilar upp och ner, det är varmt och det är kallt. Jag är hungrig och kudden är obekväm. Trots att klockan inte är mycket så är det frustrerande att inte kunna sova. Så här sitter jag. I ett becksvart vardagsrum med TVn som sällskap. Har smort nacken med voltaren i hopp om lindring. Men jag vet inte. Mina hjärtan sussar sött på andra sidan väggen.
Vad gör natten med en egentligen?

Dagens höjdpunkt var att Daniel blev tea-bag:ad av Frans. För den som inte vet vad det innebär så år det när en man (eller något av det manliga könet) doppar sina kulor i någons mun. Det var alltså det som hände idag. Frans doppade sina kulor i Daniels mun. Det var en olyckshändelse så klart. Men att det ena kunde ske var för mig, ett under.

Nu ska jag sova. (Läs: Stirra på TV-skärmen i hopp om en gnutta trötthet).




Här mådde jag som fina fisken.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Praise the lord!

Tacka gudarna för silverschampoo när utväxtfärgningen går åt skogen. Nu ska vi bara försöka balansera det hela så att håret inte blir blått/lila istället.

Jisses! Nästa gång blir håret rött. Så slipper man krångel.



- Posted using BlogPress from my iPhone

All eyez on me.

Har jag nämnt att jag är extremt klumpig? Det bör inte vara någon nyhet iallafall.

I veckan har det börjat en ny ATläkare på avdelningen som är ung och sockersöt. I vilket fall så bad en sjuksköterska mig att gå in med två alvedon till en av patienterna. När jag närmar mig rummet så ser jag att läkaren är där inne för att ta ett blodgasprov. Jag visste sedan tidigare att detta är ett svårt prov, speciellt på den patienten som de stuckit många gånger. Så jag tänkte för mig själv att jag skulle smyga in och ställa alvedonen på sängbordet och gå in och ge dem senare. Sa jag smyga? Mm, det planen var ju inte helt vattentät då jag snubblade på patientens rullator och kastades fram genom draperierna som var fördragna. Smidigheten själv har anlänt. Både läkaren och ATläkaren stannade upp och glodde på mig och jag mumlade någonting om tabletter och sängbord...

JORÅSÅATTEH...

Behöver jag ens nämna att jag lämnade rummet alldeles pionröd i ansiktet?




- Posted using BlogPress from my iPad

More, more, more! How do you like it?

Wow, jag har verkligen insett hur prylgalen jag är! Det är knappt jag vågar berätta för er vad jag har köpt... Men here it goes:
Jag har köpt ett fodral till min ipad med inbyggt tangentbord. Jag tänker att det kan vara väldigt smidigt att ha till skolan bland annat. Nu är ju "paddan" precis som en laptop, lite mindre, lite smidigare och lite mer perfekt ;)

Imorgon är jag ledig, och sen jobbar jag mina två sista dagar. Och på söndag kommer mamma och allra älskade Alva! Som vi ska busa, jag och lilltjejen, som faktiskt inte alls är så liten längre, för hon fyller hela 7 år (!!!) i höst! Det var ju bara igår hon var en liten liten räka som sov i min famn. Nu får man vara lite omysig och våldkramas ibland, hehe. Nädå. Men det ska bli så roligt, och vi ska åka till äventyrslandet i Halmstad och busa.

Nu ska jag plocka ur mina linser som är torrare än fnöske, sen ska jag krypa upp i soffan med mitt täcke och mysa (läs: sova).

Lite bilder på min nya pryl:










Heipa!

- Posted using BlogPress from my iPad