Peace in my mind, peace in my body.

Idag åkte jag och Dalalalalen ut till skogen direkt efter jobbet. Bästa.

Miljövänligt.

Imorse när jag steg upp från min pissiga natts sömn, så såg jag att jag under natten odlat två rediga ICA-kassar. Så från och med nu är det plastpåsefritt i vårat hem. Jag har ju dem alltid med mig!

Och som en sann optimist tänkte jag att ingen skulle se detta. Men det jag möttes av tre steg in på jobbet var:
-"Herregud vad trött du ser ut!".

Jaha. Då är det alltså officiellt. Jag är en väldigt väldigt trött människa.

Ignorera den fula bilden och fokusera på påsarna.

Är huvudet dumt, får kroppen lida.

Igår när jag skulle höja huvudändan på en säng överraskades jag av att patienten var tyngre än jag trodde och sängen inte lika smidig som de andra vi har.
Det slutade med att jag stod otroligt dumt när jag lyfte skiten. Idag betalar jag dyrt med smärta i ländryggen.

En naproxen är intagen, och effekten uteblev.

Men det blir nog bra ska ni se, har ju trots allt semester om 6 dagar! Så jag härdar ut.

Oh by the way!

Idag fick jag förresten kommentaren från en patient då det skrattades väldigt mycket ute i korridoren vid skiftbytet:
- "Vad roligt att det är så glatt där utanför! Det är viktigt för er att ni får skratta också!"

Åh vänta här nu! Pötsligt bubblar ett uttryck upp inom mig. Det kittlas! Och det känns så rätt!

In yo' face biatch!

I'm on my knees, waiting for an answer.

Halleda! Idag kände jag hur musten gick ur mig på jobbet. Klockan var exakt 15:08 när hjärnan tackade för sig, packade ihop och släppte ut varenda häst från stallet. Ingenting flöt på idag, utan allt skulle krångla mer eller mindre. Inget större, men liksom småjox heeela tiiideeen.

Alldels strax är Ludde framme hemma hos oss. Som jag längtat! Vi ska ha det så mysigt i helgen. Men först måste en arbetsdag avbetas. Sen är jag fri som en fågel över helgen. Hoppas bara jag får lite sovmorgon iallafall.

För övrigt laddar jag mentalt för en åtta dagars arbetsvecka med en ledig dag. Det kommer inte bli några problem. För jag belönas ju med detta:

Blonde moment.

Telefonen ringer. Ser att det är från Luleå och tänker "WTF?". Svarar.
- "Hallå?"
- "Hejsan! Mitt namn är ..... (Skriver inte ut namnen) och jag ringer från ......
- "Hallåå? Hallååååå?"
- "Hallå? Hör du mig?"
- "Nej". *Paus*

Sen lade jag på.

Blev du tappad i golvet varje år av tomten eller?

Något som slagit mig är, att det finns ta mig tusan surfittor överallt. Tänk om de kunde få ligga varje dag så att de inte skulle knata runt med Saharaöknen mellan benen och ta ut sin ilska på andra.

Vi hade exempelvis en anhörig idag som ansåg att vi var hemska människor som faktiskt satt och SKRATTADE i fikarummet, när det ligger SJUKA människor i rummen bredvid.

1. Vänta här nu... Jobbar JAG på ett SJUKhus?!?! Menar du att det faktiskt finns SJUKA människor på MIN arbetsplats?!
2. Förlåt att vi skrattade på vår RAST. Vi borde faktiskt arbeta på att se ledsna ut hela tiden. För det hjälper ju patienterna. Verkligen. Inte.

Och sen till något helt annat. What's up with the people som ÄTER lösgodis SAMTIDIGT som de håller på att plocka ihop en påse?!

Den siste idioten är för fan inte född ÄN.