Ramlar med cykeln såklart. Och stackars Alva blev helt förskräckt och sa inte ett ljud. Ramlade precis framför näsan på två unga killar. Eller ramlade är inte rätt ord för cykeln bara försvann under mig och jag krockade med marken med höger sida av kroppen. Försökte resa mig upp så snabbt som möjligt och hålla mig från gråt samtidigt som jag försökte förklara för Alva att det gick bra.
Kom hem till syrran och kände mig minst sagt mör i kroppen. Tog emot överkroppen med armbågen. Sträckte samtidigt nacken, men hellre det än att slå huvudet i backen?
Kunde bara sova på vänster sida hela natten och idag har jag ont i kroppen. Känns som träningsvärken från helvetet.
Och sen har man ju några blåmärken. Bland annat på benen, låret, midjan och armbågen. Tur att man hade tre lager med stötdämpning!
Jaja slutgnällt.
Bildbevis:
Syns inte jättebra men detta är armbågen.
Gnatt
- Posted using BlogPress from my iPhone
Oj oj så det kan gå när man inte kan cykla ;-) annat är det med en annan *s* Finns nån till som gör själv att hon ramlar. Puss & kram Mor
SvaraRaderaDetta är anledningen till att jag avstår cykling under vinterhalvåret! Slog dit i en rondell och trodde faktiskt att jag dog...men gick givetvis tillbaka in i rondellen, mitt bland alla bilar, för att hämta ringklockan som lossnat :O!
SvaraRaderaHoppas på kvick läkning för dig :)!
Det lät läskigt! Får man fråga vem du är "anonym"? :)
SvaraRadera