När jag var liten trodde jag att vuxna faktiskt skulle bete sig som vuxna. Jag trodde att vuxenlivet bestod av respekt inför varandra och att barnsligheterna skulle vara lagda åt sidan. Aldrig i hela mitt liv trodde jag att mobbing skulle finnas på arbetsplatser, i TV eller liknande. Är det inte sjukt? Det är de vuxna som ska vara förebilder till barnen, men vad händer? Det är inte konstigt att småbarnen har noll respekt för vuxna när inte ens det finns vuxna emellan.
Till exempel, när jag jobbade på ABB, sommaren 2008 tror jag att det var... I vilket fall, det fanns ett litet "tjejgäng" på 3-4 personer som alltid tog lunch samtidigt etc, de var var väl ganska trevliga. Men. Ett stort men, det här jäkla skitsnacket. What's up with that liksom? Sen kom semestertiderna, tre av kvinnorna i detta gäng påbörjade sin semester en vecka tidigare än en av dem. Så hon och jag började äta lunch tillsammans. En dag tänkte jag vara lite "wild n' crazy" och föreslå att vi skulle sitta vid ett annat bord än det vi alltid satt vid. Vet ni vilket svar jag fick?
- "Men nej! Vi kan inte sitta där!!! Jag vet inte om det är någons plats?!"
Come again? Sist jag kollade fanns inga namnskyltar eller bestämda placeringar. Men enligt den här kvinnan var det ungefär dödsstraff att sätta sig på någon annans "plats". Va? På en skala, hur arg hade DU blivit om någon satte sig på "din plats"? Hade hela din värld rämnat? Hade du gått ifrån matsalen utan att äta din mat bara för att du inte kunde sitta på samma gamla plats? Nej, tänkte väl det.
Och sen, titta på Big Brother, där pågår för tillfället mobbing. Det är alla mot en. Hanna W, som visserligen inte är känd för att ha de bästa värderingarna i världen, får utstå massor med skit. Det är 2-3 personer som står i "fronten" och är på henne hela tiden. Och de andra tittar på och vägrar säga emot. Vet ni? Man är lika mycket mobbare om man inte vågar säga ifrån. Och tv4, vad gör de? Ingenting. Jag hoppas att det kommer något slags straff på söndag, för det är vidrigt att titta på.
Så snälla, tänk på vad ni gör. Vi är de som ska komma att forma framtiden och just nu ser det mörkt ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det var samma på mitt jobb när jag började. Gud nåde om du satt dig på någon annans plats. Då satt jag mig vid ett annat bord så man slapp det larvet. Tyvärr har vän det mer eller mindre blivit min plats.
SvaraRaderaJag har jobbat sedan vi gick ut gymnasiet och arbetsplatser är ungefär detsamma som att gå i första ring igen.
SvaraRaderaSvar OCH kommentar på ditt inlägg: Jag skrubbade och skrubbade och tvättade allting för han. Känner inte ens en uns av piss. Tack och lov! :) kan tillägga att det blev mycket tvättmedel, haha!
SvaraRaderaOch detta med "vuxna". Jag har också tänkt på det. Om och om igen. Det där med att när man var liten trodde man att vuxna var.. ja vuxna! Kanske inte själv är världens praktexempel på "vuxen" men vissa människors beteenden.. är breathtaking.. På fel sätt! Och vafan.. "Min plats"? Ohh gee..... tappar ord.